Till lördagen den 8 mars har vi läst: Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind 598 s. Wahlström & Widstrand OBS! Den här aktiviteten är inte öppen för nya deltagare, men det är bra om tidigare deltagare markerar närvaro/frånvaro. Boken finns att köpa i pocket. Stadsbiblioteket i Lund har flera (3-) tillgängliga exemplar i bokform, samt även som E-bok. Väl mött igen hälsar Mandriola
~~Recension ur Svd:
Det här är en stor roman. Stor fysiskt, och stor berättarmässigt: den är historiskt, psykologiskt och mänskligt omfångsrik och ambitiös, välresearchad och gedigen. Om det är något Therése Söderlind, författare till den hyllade ?Norrlands svårmod? kan, så är det att skapa stämningsfulla miljöer för läsaren att kliva in. ?Vägen till Bålberget? är en suggestiv generationsroman med Ångermanlands skogar och byar som spelplats.
En varm 70-talssommar blir Jacke ensam med sin truliga tonårsdotter Veronica efter att hans hustru ledsnat på hans ständiga snedsteg och flytt till en väninna i Stockholm. Veronica måste sysselsättas på något vis och när hon fastnar för släktforskning och hembygdshistoria följer Jacke motvilligt med henne upp på Bålberget, där man en gång i tiden brände häxor.
På 1600-talet lever Malin med sin familj: den våldsamme Erke och dottern Segrid som ofta springer till skogs och vållar sin mor stor oro. Malin lever med saknaden efter Matz som hon älskat sedan barnsben men inte fått gifta sig med, men sådana bekymmer kommer i skymundan i ljuset av den ständiga nöd som antingen råder eller hotar.
1600-talets Sverige framstår nästan som ett annat universum. Folket går i kyrkan men ser inte den kristna tron som oförenlig med folktro och vidskepelse, spädbarnsdödligheten är astronomisk och det finns aldrig tillräcklig med mat. Det är lätt att glömma att Sverige för inte så länge sedan var ett av Europas fattigare länder. Therése Söderlind påminner oss om en tid då hungern var så stor att en desperat mor kunde vara beredd att tillverka en bjära ? en sorts trolldocka ? och försöka sälja sin själ till onda makter för lite mjölk.
Genom att göra sådana situationer aktuella för oss lyckas Söderlind få sin berättelse att peka vidare, över Sveriges gränser, mot platser där människor fortfarande saknar både mat och grundläggande rättigheter. Som rättvisa rättegångar till exempel. När Malin anklagas och blir dömd som häxa är vittnena barn.
Boken växlar mellan Jackes, Malins, den sedermera vuxna Veronicas och häxvittnet Olofs liv. Det är många trådar att hålla reda på, och efter den spännande berättelsen om häxprocesserna känns Veronicas berättelse inte fullt lika relevant.
Jag blir också ganska snabbt mätt på alla de personliga intrigerna ? allt sex och incest som historien strösslats med behövs inte för att bära boken framåt. Stämningarna av skräck, rädsla och masshysteri räcker långt, för att inte säga skildringarna av komplicerad föräldrakärlek.
?Vägen till Bålberget? är trots sina skönhetsfläckar en skickligt genomförd roman. Söderlind verkar i samma tradition som Kerstin Ekman, dels genom sitt intresse för landsbygden och dels genom blicken för de linjer som går genom människors liv. Hur svårt det kan vara att avvika från den av föräldragenerationen utstakade vägen; hur arvssynden blir tvingande, hur man alltid måste förhålla sig till skulden ? och hur det inte går att förhålla sig till den innan man gjort ett allvarligt försök att förstå.
Till lördagen den 8 mars har vi läst romanen: Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind.
Vi ses i vanlig ordning hemma hos Tekulturen i Lund.
OBS! Denna bokcirkel är för närvarande inte öppen för nya deltagare!
Ingrid/Mandriola<img alt= smiley height= 20 src= http://www.citypolarna.se/ckeditor/plugins/smiley/images/regular_smile.gif title= smiley width= 20 >
