<p dold@mail strong>Kom i god tid så att vi kan starta filmen senast klockan 18.30. Varmt välkomna önskar Ingrid.
Drama, imdb 8,3, 1 tim 50 min
Jakten(Thomas Vinterberg, 2012)
Kulturnyheterna: Danske Thomas Vinterberg slog igenom stort med Dogma-dramat ?Festen? 1998, där en man anklagar sin gamle far för att ha utnyttjat honom sexuellt under hela barndomen. Här gör Vinterberg en slags inverterad version när han berättar om förskoleläraren Lucas som blir falskt anklagad för att ha förgripit sig på ett av dagisbarnen.
Plötsligt tar alla vänner avstånd, stenar kastas in genom Lucas fönster och det förut så frejdiga jaktlaget vänder nu bössorna mot honom. Lögnen sprids med viral fart, växer till en kvävande sanning som påverkar hela den lilla staden. Mest naturligtvis Lucas, vars tillvaro fullständigt rasar samman. Thomas Vinterberg och medförfattaren Tobias Lindholm tvingar oss med på rena golgatavandringen. Det smärtar.
Men så är det också en oerhört manipulativ film. Jo, manipulationen tillhör ju konstartens fundament, men extra mycket så här. Premisserna är tydliga, insatsen är hög och filmmakarna raddar upp ett gäng extremt tillspetsade situationer som talar direkt till den sociala reptilhjärnan. Det hade nog förvisso blivit ännu tajtare, angripit på fler nivåer, om manus hade gett oss skuggan av ett tivel om Lucas oskuld, om vi på så sätt hade tvingats ta itu med våra egna fördomar och förväntningar. Men filmmakarna är inte intresserade av gråzoner, de har en mission: att varna för häxjakt och masshysteri, om hur tunn den civiliserade fernissan kan vara, och vilka konsekvenser det kan få när den krackelerar. Vilket ju gör ?Jakten? extra vältajmad i dessa dagar av grasserande web-hat och nätmobbning.
Mads Mikkelsen fick stora skådespelarpriset vid festivalen i Cannes, vilket knappast var en högoddsare, men ändock självklart välförtjänt. Det är en välskriven roll, med många nyanser, och den multibegåvade aktören gör den med varje fiber av sin själ. Annars är fördelning av rollerna mellan män och kvinnor bitvis påfrestande klyschig. Män är storvuxna grabbar som med spjuverblick snor nybakad paj trots att ?frugan? säger att de inte får smaka (Lille Fridolf och Selma nickar instämmande). Män må vara våldsamma men de är raka i sin kommunikation, medan kvinnorna är intriganta och står för det mesta av konspirerandet och baktaleriet. Inget av könen är i mina ögon att gratulera men det är blivit mest prat om bilden av kvinnorna. Frågan dök mycket riktigt också upp vid presskonferensen i Cannes, där filmen hade premiär förra året ? och den ställdes av en svensk kollega. Vinterbergs svar: - Du är från Sverige, va? Jag tycker vi lämnar den där genusdiskussionen hemma i Skandinavien. Nu är vi i Frankrike?
Men innan man tar fram genusschavotten ska man komma ihåg att ?Jakten? skildrar ett litet samhälle med lättare redneck-mentalitet, så det rör sig nog delvis om en medveten schablonisering. Det finns alltid en risk att man blandar ihop filmmakarnas och rollfigurernas åsikter, konstverket med konstnären. Speciellt när man har att göra med en lätt arrogant regissör som gärna provocerar på patenterat danskt vis. Nå, det här är akademiska, retroaktiva invändningar; de väger ganska lätt inför en akut film som är svårartat suggestiv och som dessutom ger oss ett bittert kittlande slut. För övrigt ett av tre möjliga. Vinterberg spelade nämligen in flera slut, men det är osannolikt att någon av de andra varianterna skulle vara bättre.
