Välkomna till filmvisning, miniknytis och goda samtal. Jag kokar te och bakar kaka eller lagar liten maträtt. Alla får bidra till knytisbordet som intas till film och samtal.
Kvällens film
Locke (Steven Knight, 2013), 1 timme 21 min. Imdb 7,1.
Ur recension, Svd:
En ensam människa i ett hårt avgränsat utrymme, mer eller mindre i realtid: detta är Locke . En bilförare som tänker ta den vanliga vägen hem och därför blinkar vänster vid korsningen, och som plötsligt ändrar sig, gör en högersväng och kör ut på motorvägen mot London: detta är byggbasen Ivan Locke. Han har fattat ett allt annat än bekvämt beslut, och han är orubbligt besluten att genomföra det trots många och omfattande konsekvenser.
Vi ser bara hans ansikte, och vi skymtar glimtvis hans händer när han rattar bilen. I övrigt i bild bara strålkastare, ljusreflexer och lättare nederbörd. Vad vi hör är hans röst, hans samtal över handsfree med alla de människor som berörs av beslutet: hans förtvivlade hustru, hans om möjligt ännu mer förtvivlade arbetsgivare, de förvirrade barnen, de om möjligt ännu mer förvirrade arbetskamraterna som blir tvungna att hantera det tomrum han lämnar efter sig. Och i det tomma baksätet kan vi ana Lockes synnerligen frånvarande pappa, mot vilken han far ut i bittra anklagelser.
Ingen människa är en ö, vi sprattlar alla omkring i ett komplicerat nät av relationer och allt vi gör får följdverkningar. Det rätta beslutet kommer inte alltid att applåderas av alla. Locke agerar effektivt inom de självvalda, mycket snäva begränsningarna och erbjuder en angenämt tänkvärd komplexitet gjord på goda råvaror: intelligent text och helgjutet skådespeleri.
