Välkommen till filmvisning, miniknytis och goda samtal. Jag kokar te och bakar eller lagar någon lättare maträtt. Alla får bidra med något till knytisbordet, som vi intar till filmen.
Kom gärna vid halv sju, om ni kan - för uppdukning och försnack.
Kvällens film är en ganska våldsam skildring av dagens Kina.
IMDb poäng 7,2 (2 timmar och 13 minuter)
Tian zhuding / A touch of sin / a film by Jia Zhang-Ke ; producer: Shozo Ichiyama ; screenwriter & director: Jia Zhang-Ke Recension: Blodig kommentar till dagens Kina Jia Zhangke visar ett Kina bortom färgstarka historiska legender och tar i sin dokumentär stil istället med publiken till ett smutsiga kolgruvor, fabriker och sterila bostadsmiljöer där vi möter människor i ett Kina med enorma spänningar. Filmen har förbjudits i Kina. När det handlar om filmer från Kina är vi vana vid att se färgstarka legender och historiska dramer signerade Chen Kaige och Zhang Yimou, med undersköna skådespelare som svävar i trätopparna och svingar blixtsnabba svärd. Jia Zhangke visar oss en helt annan sida, det hårda, moderna Kina där människor kämpar för att få det bättre med alla till buds stående medel. Jia Zhangke började som dokumentärfilmare och tillämpar också en dokumentär stil i sina spelfilmer som räknas till den inhemska independentrörelsen. Han blandar till exempel professionella skådespelare med amatörer. Resultatet är filmer man svårligen trodde att de kinesiska myndigheterna skulle släppa igenom, och nu har filmen stoppats för visning i Kina. Men han fortsätter att arbeta i Kina och vann 2006 Guldlejonet i Venedig med ?Still life?, om människorna i en by som ska läggas under vatten på grund av ett dammbygge. Jag tror sällan jag sett så många slitna miljöer i en kinesisk film: smutsiga kolgruvor, övergivna industrilokaler, husskelett, jättefabriker, sterila bostadsområden där människoströmmarna flyter i jakt på arbete och någon enstaka gång i jakt på kärlek. Det är ett smutsdisigt, kallt, regnigt och fattigt Kina där en familj sällan träffas alla på en gång utan håller kontakt genom att skicka hem pengar. Men vi möter också ett överdådigt nyrikt Kina, där allt finns att köpa för pengar. Ett Kina med enorma spänningar som bara tycks vänta på att explodera. Vi följer fyra människor som lever på gränsen till dessa två världar. Deras öden utgår från autentiska fall som ägnats flera tidningsartiklar i Kina och som Jia Zhangke utforskat och byggt vidare på. Insprängt ser vi dessutom en utomhusföreställning av en gammal Pekingopera som skildrar en kvinna som kräver upprättelse efter att ha blivit orättvist behandlad. På så vis blir filmen också en del i en evig berättelse om klasskillnader. Den första vi möter är Da Hai som arbetar vid en kolgruva, som byns styresman sålt till en privat ägare och därmed gjort sig en hacka. Den nya ägaren, som numera har ett privat flygplan och en flott Maserati, har lovat gruvarbetarna del i vinsten, men den har de inte sett röken av. När Da Hai ifrågasätter de ansvariga blir han misshandlad och bestämmer sig för att själv skipa rättvisa. Zhou San ser oansenlig ut där han knattrar fram på sin moped, men skenet bedrar. Det årliga mötet på nyårsafton mellan honom och hans fru hemma i byn kan knappast kallas hjärtligt men Zhou San betalar för såväl henne som sin gamla mamma. Vad han jobbar med avslöjar han dock inte för oss förrän långt senare. Xiao Yu arbetar som receptionist på en enklare bordell, kallad övernattnings- och bastuställe för resande, men drömmer om ett nytt liv med en man som länge lovat att gå ifrån sin fru. Frun har dock en annan uppfattning om saken. Sist träffar vi den unge Xiao Hui som arbetar på en textilfabrik där han anklagas för att ha orsakat en olyckshändelse, som han ska betala med sitt arbete. Han sticker och hamnar i stället som servitör på en lyxbordell där rika kineser roar sig med unga flickor utklädda efter kundernas önskemål. Xiao Hui förälskar sig en av flickorna, men inser snart att han inte har någon chans. Våldet bubblar hela tiden nära ytan, och våldet sätter också punkt för de fyra berättelserna, som tillsammans blir en bittert blodig kommentar till senare års enorma utveckling i Kina.
