Välkomna att se film och prata film i gott sällskap. Bidra gärna med något tilltugg, samt egen dryck a la mini-knytis. Filmer som kan komma i fråga är (kolla gärna under kommentarer, för närmare information och lämna gärna synpunkter där): Behind the candelabra [Videoupptagning] = Mitt liv med Liberace / directed by Steven Soderbergh ; screenplay by Richard LaGravenese ; produced by Jerry Weintraub, Bygger på boken: Behind the Candelabra / Scott Thorson ; with Alex Thorleifson Originalfilmen: Home Box Office, cop. 2013 Skådespelare: Michael Douglas (Liberace), Matt Damon, Dan Aykroyd, Scott Bakula, Rob Lowe, Tom Papa, Paul Reiser, Debbie Reynolds ... ; foto: Peter Andrews ; översättning: Frida Krantz Steven Soderbergh har gjort en oerhört underhållande film, där man kluckar av skratt men också får sig en tankeställare om en tid som är föga avlägsen men ändå känns väldigt långt borta, en tid då homosexuella inte vågade visa vilka de var annat än på låtsas. Liberace utmanade konventionerna och den goda smaken till det yttersta utan att förlora kontrollen. Han förnekade alltid att han var homosexuell, stämde till och med den brittiska dagstidningen Daily Mirror för att ha påstått det och vann. Samtidigt som han privat levde precis det liv han ville ända tills han drabbades av aids. Eller som han själv uttryckte det: ?Too much of a good thing is wonderful?. --- Elysium [Videoupptagning] / written and directed by Neill Blomkamp ; produced by Bill Block ...,Originalfilmen: MRC II Distribution Co., cop. 2013 Skådespelare: Matt Damon, Jodie Foster, Sharlto Copley, Alice Braga, Diego Luna, Wagner Moura, William Fichtner ... ; foto: Trent Opaloch ; musik: Ryan Amon ; översättning: Peter Simons I ?Elysiums? dystopiska scenario tar den globaliserade ekonomins elit sin tillflykt till en enorm rymdstation. Den svävar likt ett ouppnåeligt himmelrike ovanför en miljöhavererad och förslummad planet. Konsekvenserna av vår tids konservativa återtåg till 1800-talets klassamhälle, om än i högteknologisk utformning, kan knappast åskådliggöras bättre. Där uppe på den utomjordiska jättegolfklubben härskar försvarsminister Delacourt, spelad av Jodie Foster i en giftig parodi på ?kriget mot terrorn?-arkitekten Donald Rumsfeld. Där nere i ruinerna av Los Angeles ? scenerna är tagna i Mexico City ? försöker den tidigare biltjuven Max (Matt Damon) bygga ett drägligt liv med fabriksarbete, där han ironiskt nog tillverkar de fruktade robotpoliser som upprätthåller förtrycket. Efter en arbetsplatsolycka strålskadas han så svårt att han bara har dagar kvar att leva, och i desperation återupptar han kontakten med sitt gamla gäng. Tillsammans ska de bryta sig in på rymdstationen Elysium. Där finns inte bara de medicinska apparater som kan bota Max och hans ungdomskärlek Freys (Alice Braga) leukemisjuka dotter, utan också möjligheten att ta över den datoriserade kontrollapparat som gör skillnad på folk och folk. Förutom den träffsäkra symboliken över dagens invandrings- och sjukvårdsdebatt blir det spektakulära inbrottet också ett styrkeprov för den 34 år unge Blomkamp som actionregissör. Stundvis har han en fingertoppskänsla för kamerakoreografi och klippning som närmar sig Paul Greengrass ?Bourne?-filmer. Det här är tveklöst en av årets bästa bioupplevelser. --- Stories we tell [Videoupptagning] / written and directed by Sarah Polley ; produced by Anita Lee,Originalfilmen: National Film Board of Canada, cop. 2012 Medverkande: Sarah Polley, Michael Polley, Harry Gulkin, Susy Buchan, John Buchan, Mark Polley, Joanna Polley, Cathy Gulkin, Marie Murphy, Robert MacMillan, Anne Tait, Deidre Bowen ... ; skådespelare: Rebecca Jenkins, Peter Evans, Alex Hatz ... ; foto: Iris Ng ; översättning: Marianne Marty.. Inför fjolårets världspremiär av ?Stories we tell? bröt regissören Sarah Polley en kompakt tystnad om verket hon arbetat på i flera år. Med en text där allt hon gjorde var att tacka en kanadensisk journalist för att han inte hade skrivit om en central, personlig, ingrediens i filmen. ?Stories we tell? är den sortens film ? man vill inte säga för mycket av rädsla för att nästa tittare inte ska få chansen att packa upp den på egen hand. Sarah Polley är mest känd som skådespelare (ni har sett henne i nyinspelningen av ?Dawn of the dead? och ni bör se henne som cancersjuk i Isabel Coixets ?Mitt liv utan mig?) och det här är hennes tredje film som regissör. Liksom de tidigare ?Away from her? och ?Take this waltz? handlar ?Stories we tell? om långvariga relationer, men den här gången har Polley vänt kameran mot sin egen familj. ---
